I slutet av 2018 skrev jag en artikel för Allt om Stockholm som handlade om fyra klassiska klubbar som format stans nöjesliv. I två blogg-inlägg går jag nu lite djupare och tar reda på mer om de två äldsta klubbarna, Bat Club och Deep in Bleep. I detta andra inlägg (det första, om Bat Club, hittar du här) tar vi en närmare titt på Deep in Bleep tillsammans med medgrundaren Mårten Attling.
Klubben Deep in Bleep huserade mellan 1991 och 1993 på den ökända svartklubben Tritnaha i en före detta baptistkyrkan på St Eriksgatan 89. Med inspiration från rave-och acid house-kulturen i England bjöds det på dans till 07 på morgonen vilket inte uppskattades av polisen som frekvent gjorde razzior på stället.
Så Mårten, berätta lite om hur klubben blev till.
Från att ha anordnat ett fåtal fester under 1990 startade jag och Michael Elmenbeck raveklubben Deep in Bleep i Tritnahas lokaler på St Eriksgatan 89. Inspirationen kom från Englands ravescen där ”second summer of love” precis hade avslutats och rave- och acid house-kulturen exploderat i popularitet.
I Stockholm stängde mindre klubbar och barer normalt klockan 01 och i vissa undantagsfall klockan 03. Detta kändes som väldigt begränsande för oss och därför tog vi kontakt med Tritnaha som på den tiden drev svartklubb med inriktning på rock. På något sätt lyckades vi övertyga klubben om denna nya vind i klubblivet som blåste över hela Europa, och fick köra en kväll i veckan.
Hur var lokalen?
Lokalen var i en källare som tidigare huserat en baptistkyrka. Den var nu fullpackad med högtalare och hade svartmålade väggar och tak. Framför dj-båset fanns en dopfunt som tidigare använts av kyrkan men som vi tyckte kunde vara kul att ha kvar.
Körde ni hela nätterna?
Klubben öppnade vid midnatt och stängde klockan 07 vilket givetvis inte sågs med blida ögon av myndigheter och polis. Men även om det förekom en del razzior så öppnade klubben alltid igen efter att polisen lämnat. Ibland kunde det vara enerverade med razzior men vi drevs av en övertygelse om att detta var något som skulle kunna förändra utelivet för gott i Stockholm.
Hur tänkte ni musikmässigt?
Detta var under en tid då en helt ny subkultur höll på att byggas upp, och vi åkte ofta till London för inspiration och för att köpa vinylskivor med det senaste soundet. Vidare gjorde vi även mycket egen musik som vi sedan blandade med de senaste inköpen från Englandsresorna.
Man kan väl säga att detta sätter fingret på vad rave- och acid house-kulturen var för mig och många andra under denna tid. Det fanns en ”do it yourself”-attityd gällande allt från festerna till musiken.
Hur gick det för er?
Klubben blev en riktig succé och vi fick långt fler besökare än vi hoppats på. Och det var inte bara de insatta letade sig hit. Flera kända ansikten, bland annat en före detta finansminister, letade sig ner i källaren för att dricka öl efter krogarna stängt och dansa tills solen gick upp. Detta något helt annorlunda. Hemligt, spännande och fräscht med dansen och musiken i fokus. Att vi höll oss utanför den tidens ramar och att allt skulle vara så hemligt och underjordiskt som möjligt var något som kännetecknade Deep in Bleep.
Varför är Tritnaha en så viktigt del av stans klubb-historia?
Att Stockholm fick sina 05-tillstånd har till viss del att göra med svartklubbar som Tritnaha, och på så sätt tycker jag att det är en viktig milstolpe i klubbhistorien. Vi var tidiga med att anamma den nya subkulturen som gick ut på att dansa till solen gick upp, och utan alla tidiga eldsjälar som ordnade illegala klubbar och fester kanske nattlivet i Stockholm hade sett helt annorlunda ut idag.
